Jag hamnade i diskussion med två kollegor för ett tag sen. Efter vårt gigg på Henriksberg sa dom att man bör inte blanda stand-up och teater. De som har gjort teater och börjar med stand-up comedy har oftast ingen som helst nytta av det. De står oftast på scen och tar en roll och man kan se i deras ögon hur de inte ser publiken utan bara framför sin monolog. Det blir som en vägg mellan den som uppträder och publiken. Sedan sa dom, det finns knappt en enda framgångsrik komiker idag som har börjat med teater och sedan gått över till stand-up comedy. Det här är två genrer som man inte bör blanda. Jag tyckte att det var lite att dra alla över en kant och sa,

- Det finns ju ett flertal duktiga komiker som faktiskt har börjat med teater och sedan blivit riktigt bra på stand-up.

- Jaha. Nämn en?

… Och självklart kom jag inte på en enda. Jag är en sån där seg människa som måste gå hem och tänka i några månader innan jag kommer på ett bra svar. Jag anser att komiker som har gjort teater har oftast större nytta av det när de gör stand-up och har tio ggr så mycket mer levande föreställningar än komiker som inte har en teater bakgrund. Det finns ju ett flertal komiker idag som är bland de bästa i Sverige som faktiskt börjat med teater. Vi har t.ex. Henrik Schyffert, Johan Rehborg, Johan Glans och André Wikström. En som inte började med teater var Özz Nujen. Men sedan började han även intressera sig för det och hans akter har ju blivit tio ggr så mycket bättre idag än vad de var förr under Stockholm Live tiden (min personliga åsikt).

Vad är då skillnaden mellan en komiker som har en teaterbakgrund och en som inte har det? De kan helt enkelt göra act outs. Det vill säga miner, växla mellan olika roller, härma olika personer. De vet oftast hur man får ut sin energi till publiken, även om de är snåla med att ge energi tillbaka. De vet hur man levererar med energi (vilket inte betyder att man ska prata extra snabbt). Det är som att se tio personer i en. Det låter schizofrent, men det är helt klart en levande föreställning.

Men om man nu jämför dessa komiker med många av nya tidens förmågor märker man att de inte har några act outs. Man står mest på scenen och säger till publiken,

- Oj kolla på de här roliga sakerna som jag har skrivit ihop där hemma.

Och så följer man det typiska mönstret, set up punch, set up punch. Man kan se skämtens punchline en halv minut innan komikern kommer till den. Det känns inte spontant någonstans. Det låter extremt manus bundet. Och där finns verkligen en barriär mellan komiker och publik. Man går upp drar sina skämt som man skrivit och går av igen. Man har kanske sagt hej till publiken. Det är den största konversationen som hänt under hela akten. Jag vill inte vara sån. Därför kämpar jag med att bli bättre på mitt publik-snack, börjar gå i olika teatergrupper, tränar improvisationsteater mm.

Självklart kan en person som gör teater ha stor o nytta av detta om man gör på fel sätt. Dvs säga man står bara på scen och framför en roll och låtsas som att inte publiken finns. Fast många komiker gör ju det ändå oavsett om de har teaterbakgrund eller inte. Så jag vill inte skylla det på teater. Jag vill skylla det på att man behöver öva upp sin scennärvaro. Publiken vill känna sig sedd. De vill inte höra set up punch. De vill ha en show. En föreställning med en person som är där med dom här och nu.

Martin Gustafsson

Vi hade ju en insamling för Ship to Gaza i onsdags den 6 oktober. Var en väldigt lyckat. Blev smockfullt med folk och Ship to Gaza fick in ca 6100 kr efter denna fantastiska kväll. Höll ett tal i början av föreställningen som jag kände mig ganska nöjd med, och tänkte därför publicera det här. Kommer ju ändå inte att kunna använda det igen.

I maj månad skickades åtta skepp, med hjälp olika former av bistånd från olika håll i världen mot Gaza. Detta arrangeras av rörelsen Free Gaza Movement, i samarbete med bl.a. den svenska organisationen Shipt to Gaza. Den 31 maj 2010 bordades sex st skepp av israeler. På ett av skeppen Mavi Marmara dödades 9 aktivister.

Det var nämligen ytterst svårt för den israeliska militären att borda ett skepp med obeväpnade män och kvinnor. De var tvungna att i rent självförsvar skjuta ett flertal aktivister från en halvmeters avstånd i med tio skott i huvudet. Israelerna var hotade till livet av dessa blodtörstiga obeväpnade människor och utsattes ständigt av otroligt dödliga mördarblickar. Vi alla fasar för den dag då återigen fartyg sänds ner av dessa djuriska organisationer. Kanske måste Israel återigen skydda sig mot galna aktivister som denna gång kanske hälsar soldaterna med, en varm äcklig kram. Vi förstår att det inte finns någon annan utväg än att ta till ytterst nödvändigt extremt våld och vid nästa visit finns ju inga alternativ än att i rent självförsvar släppa en atombomb över dom. Vi alla fruktar för vad terrorganisationer som bla ship to gaza kommer göra härnäst. Kan det bl.a. vara så att de vänder sig till den vida kända och omtalade stå upp klubben Gött i Mössan och tvinga omvärlden att få lyssna på menlösa göteborgsvitsar. Kan dom vara så onda? Och vad betyder ens Gött i Mössan? Och vill vi ens veta det?

/ Martin Gustafsson

Jag jobbar på en toalettpappersfabrik. Det är många som inte tror att det är sant när jag säger det, och att det bara är ett försök i att göra min akt roligare. Men det är tyvärr sant. Jag arbetar på ett företag som heter Edet. Det ligger i en ytterst liten håla som heter Lilla Edet. Folket som arbetar på Edet kommer i huvudsak antingen från Trollhättan eller Lilla Edet. Jag brukar bittert muttra när de kommer på tal, bönder. Jo jag kallar mina arbetskamrater bönder trots att jag själv också är en sådan. Fast sen har vi ju alla olika bilder av vad en bonde är. För dom flesta är det någon som mjölkar kor, kör runt lite med skördetröskan på åkern och avslutar dagen med att hugga huvudet av en gris…. Och sen ligger han med sin syster, eller om han nu inte vill att det ska för nära släkt… mormor. Min bild av bönder är lite annorlunda. Fast sedan kanske det i och för sig är fel att kalla dom bönder. De ser sig själv antagligen som småortsbor… Men sak samma…. I min värld kommer de alltid att vara bönder. Det är alltid lika intressant att se en bonde börja sin arbetsdag för de säger i princip samma sak varje dag. De är levande grammofonskivor som har levt samma dag år ut och år in. Det är enligt min åsikt människor som inte har utvecklats ett uns sen den dag dom föddes. De är i huvudtaget inte ens medvetna om vad de säger längre. De kan till och gå och dra samma skämt tio ggr om dagen och fortsätta dra dom trots att ingen skrattar, för att det i alla fall var roligt en gång för 20 år sedan. Det är människor som inte har sett något i hela sitt liv och i princip aldrig utmanat sig själva. De vet inte ens vad ordet utveckling betyder. Det är vad en bonde är enligt mig. En outvecklad stackare som inte har sett längre än horisonten på sin åker…. Jepp.. jag är bitter på bönder… Men det värsta är.. Jag själv hade mycket väl kunnat bli som dom. För även om jag gör stand-up kan man fortfarande bli trygg. Man skapar sina skämt, samma skämt som man kanske drar dag ut och dag in. Skämt som var roliga för 20 år sedan. För visso finns det många komiker som vill påstå att det inte spelar någon roll att deras skämt är 20 år gamla. Folk skrattar åt dom ändå. De är såpass inarbetade att det låter som att det kommer spontant. Visserligen, men jag själv kommer då aldrig att betala pengar för att se en komiker dra samma skämt. Det jag har insett är vikten av att utvecklas. Jag vill inte stå där en dag och vara en levande grammofonskiva precis som min arbetskamrater (…eller Peter Wahlbeck). Jag vill utmana mig själv. Lära mig att se saker ur olika perspektiv och ständigt söka nya sätt att utvecklas både personligen och för mitt företag.

För något år sedan dök plötsligt en fråga upp. Måste det verkligen vara ren stand-up som jag framför på min klubb? Det finns ju redan så gott om det. Tänk bara hur många stå upp klubbar det finns runt om i Sverige. Och vi alla gör i princip samma sak. Visst en del komikerna kan vara olika, men man kan ju inte undvika att bjuda in samma gäng. Det är ju i princip omöjligt. Framför allt i detta lilla land. Varför inte bjuda in fler människor till din klubb? Varför inte bredda din repertoar?  Vi provar att bjuda in magiker, improvisatörer, musiker. Vi försöker helt enkelt blanda olika konstformer. Därefter kom tanken upp med att ha tema kvällar, där helt enkelt varje kväll är menad att vara unik. Något som har blivit väldigt lyckat både för komiker och publik, ”Varje föreställning inger en sorts känsla av här och nu” som en av min kollegor så fint uttryckte det. Men detta verkar även ha gjort att jag hela tiden söker ny utveckling inom företaget. Jag har letat större scener att prova mina föreställningar på.. Vilket jag i och för sig inte har lyckats med än. Sedan tänkte jag lägga ner stand-upen på Henrikberg, men min underbara göteborgskollegor satte käppar i hjulet. De ville inte låta ännu en scen dö bort i Göteborg. Så därför har nu göteborgskomikerna startat ett samarbete där vi alla hjälps åt för att hålla igång klubben. Det verkar helt enkelt som att min klubb (eller ja, nu är det ju våran) ständigt utvecklas till och med när det inte är menat att göra det.

Martin Gustafsson The toliettpaperman

Jag ska dela med mig av ett traumatiskt minne som hände mig nyligen.

Jag gillar humor, men jag gillar inte alltid när man driver med mig. Eller i alla fall när jag inte förstår. Jag var och uppträdde i Lund på en engelsk stå upp klubb vid namn Wisecrackers. Där uppträdde också tre danskar, varav en av dom tydligen hade kommit tvåa i den danska versionen av Comedy Fight Club. Både jag och danskarna behövde någonstans att sova efteråt så arrangören för evenemanget, Joe hade fixat ett hotellrum åt oss.

Väl på hotellet tog jag en av dom största sängarna som låg avskilt från tre andra som fanns i rummet intill. En av danskarna försökte säga att han ville ha sängen men jag avbröt honom snabbt och sa att jag inte tänkte diskutera vem som skulle ha vad, jag tog sängen först, därför var den min. Jag var ganska grisk och sket fullständigt i vad dom tyckte. Den var min så enkelt var det. Jag kan förstå varför dom blev sura. Men deras sätt att hämnas gjorde mig bara…. Jag fattade ingenting. Mitt i natten tänds hela lägenheten. En dansk kommer ut i köket och borstar sina tänder. Och han har en tröja på sig samtidigt som han är helt näck nedtill. Så säger han,

-          Jag har tappat min svenske fem krone. Vet du var den er?  Sen kommer hans två kollegor även dom borstar tänderna, och har inget på sig nedtill. En av dom sätter sig på min sängkant, och säger hej. Jag svarar inte för jag är helt enkelt mållös. Sen går dom alla ut, stänger till sitt rum och jag sover inte mer den natten. Jag kände mig verkligen våldtagen. Det kändes som att dom hade tagit all min värdighet. Dom drev med mig och jag fattade ingenting. Danskar som är klädda som Kalle Anka och letar efter svenska femkroner mitt i natten. Ville dom ge mig mardrömmar? Grattis ni lyckades.

Två timmar senare går jag upp. Har inte sovit någonting och är arg som fan över att ha blivit gjord till åtlöje. Jag tänder varenda en lampa i hela lägenheten, drar bort alla gardiner, sätter på tvn på högsta volym, sätter på mikron och alla vattenkranar. Därefter packar jag mina saker och går därifrån. Sätter mig sedan i min bil med blodsprängda ögon och kör mot Göteborg. Efter en halvtimmes körning kommer jag på att jag har glömt min nessesär med tandborste och rakapparat i. Jag inser att om jag får tillbaka mina tillhörigheter kommer jag nog inte våga använda dom, eftersom att jag just då får upp bilden av en dansk som är näck nedtill och rakar bort rövhåren med min rakapparat.

Jag känner mig stolt över de teman vi hittills har haft på Gött i Mössan Comedy Club. Samtliga uppträdanden har varit väldigt lyckade. Det känns av någon anledning mycket mer levande och flytande när man har teman. Man tvingas vara mer kreativ än vad man vanligtvis är som komiker. Nackdelen är att man tvingas att skriva nytt. Det är kul för publiken, men jobbigt de som ska uppträda. Det är oftast därför ganska svårt att få tag på komiker till dessa kvällar. Tyvärr är det inte så många som vågar ta risken att pröva någonting nytt. Det är synd. Det är enbart när man tar risker och prövar nya saker som man utvecklas. Hur vet man om ett ämne fungerar om man inte har prövat det?  Man tog en risk när man började som komiker och man kommer fortsätta att ta risker så fort man ställer sig på en scen. Det spelar ingen roll vad man framför. Det kan fortfarande bli tråkigt. Det som jag tycker är viktigast är att jag själv har kul, och det har jag så fort jag prövar någonting nytt, vilket även publiken verkar tycka.

Okej, nu kanske det är någon som tror att jag tänker skriva en jätte intressant artikel om stand-up comedy i Göteborg. Nej det tänkte jag inte. Det är snarare så att jag funderar över om jag nu skriver stand-up comedy i Göteborg, blir det lättare att hitta den här sidan på google då? Jepp det är ett rent pr trick. Kom till Gött i Mössan Comedy Club, så är du välkommen upp på på scen och strypa mig.

//Martin

Under vår senaste show hade vi första gången en internationell huvudkomiker på vår scen, Al Pitcher. En imponerande man som gjorde en av de bästa föreställningar jag har sett på Gött i Mössan. Han använde allt som hände i sin omgivning och gjorde det till en del i showen. Han fick verkligen hela publiken att känna sig som en liten familj där vi alla delade det som hände just då. Det är första gången jag har sett en komiker som inte stått och tuggat en massa inarbetat material, utan improviserar sig i princip igenom hela sin föreställning. Inte för att min engelska är den bästa, men thank you Al for giving me a lot of inspiration.

Martin Gustafsson

Det senaste halvåret kändes Gött i Mössan lite som en kinarestaurang där hela personal bestod av just kineser. Men saker och ting ändras ständigt. Dj Jared bestämde sig för att en kinesisk slavlön inte var för honom och han reste istället till Lettland för att plugga till läkare. Som tur var hade Dj Jared en bror som heter, Dj Chad som med stor glädje hoppade in istället för Jared.

Vår kassör Mr Yang fick gå ner lite i arbetstid och därför har en vanlig svindyr svensson vid namn Viktor valt att dela hans tjänst. Så tyvärr kommer vi inte att få se karatekineser på Gött i Mössan lika ofta som vi brukade göra.

Sedan vill jag avsluta det här inlägget med att tacka Jared så hemskt mycket för den tid han har varit hos oss. Utan honom hade aldrig kvällarna på Gött i Mössan varit lika färgglada och fart fyllda. Jag önskar dig en fantastisk vistelse i Lettland och hoppas att det finns träd nog i världen så att du kan fortsätta att äta med dina kinapinnar.

Sitter och känner mig melankolisk… Sedan kom jag på, jag är inte säker på om jag vet vad melankolisk betyder. Var det inte någonting med att man känner sig deppig? Så jag slog upp det i Wikipedia, där det mycket riktigt stod att man känner sig något tungsint. Sedan kan man tydligen även ha den psykiska sjukdomen melankoli. Och då kunde jag dessutom läsa mig till att humor på grekiska är det samma som kroppsvätska. Den som har melankoli har väldigt mycket av vätskan svart galla inom sig. Galla i sin tur kan ju betyda skitsnack. Så om vi nu ska försöka översätta det jag har sagt, ”jag känner mig melankolisk” skulle vi kunna få det till att jag känner mig full av svart skitsnack…. och är en person med mycket kroppsvätska.  

// Martin

Under nästa säsong kommer Gött i Mössan egentligen att bedriva två olika stå upp klubbar på två olika restauranger, Musikens Hus och Herniksberg. Vet inte riktigt hur jag ska bygga upp hemsidan. Folk måste ju liksom kunna förstå ganska enkelt att detta är två olika klubbar, fast med samma arrangör.

På Henriksberg kommer vi för det mesta att ha orginell ”vanlig” stand-up comedy med en ganska etablerad känd komiker, samt en del som är på väg uppåt i sin karriär. Vi håller i detta nu på att boka in komiker för fullt. Gött i Mössan har sin premiär den 3 februari år 2010 på Henriksberg och därefter kommer vi att köra varannan onsdag ojämna veckor. Datumen följer här nedan:

Februari: 3, 17

Mars: 3, 17, 31

April: 14, 28

Maj: 12, 26

Juni: 9

Musikens Hus, Café Hängmattan kommer att ha stand-up varannan torsdag jämna veckor med start den 25 februari.  Här kommer vi att ha stand-up fast med olika teman. En gång kanske te.x. alla komiker berättar anekdoter en annan gång tvingas de kanske att dra ordvitsar. Här kommer dessutom inträdet att vara billigare (vet ej än hur mycket billigare). Datum och teman följer nedan:

25 februari

Anekdoter & Norge Historier

11 mars

Ordvitsar & Alla barnen skämt

25 mars

Komiker byter skämt med varandra

8 april

Impro stand-up. Komiker tvingas improvisera fram alla sina skämt

22 april

Magic Comedy. Det finns väldigt många roliga magiker.

20 maj

Nyhetsskämt. Komiker kommer i princip enbart att skämta om senaste nytt.

Jag tror att detta kommer bli en ytterst spännande säsong. Känn er varmt välkomna nästa år… Tihii.

//Martin Gustafsson