Jag ska dela med mig av ett traumatiskt minne som hände mig nyligen.

Jag gillar humor, men jag gillar inte alltid när man driver med mig. Eller i alla fall när jag inte förstår. Jag var och uppträdde i Lund på en engelsk stå upp klubb vid namn Wisecrackers. Där uppträdde också tre danskar, varav en av dom tydligen hade kommit tvåa i den danska versionen av Comedy Fight Club. Både jag och danskarna behövde någonstans att sova efteråt så arrangören för evenemanget, Joe hade fixat ett hotellrum åt oss.

Väl på hotellet tog jag en av dom största sängarna som låg avskilt från tre andra som fanns i rummet intill. En av danskarna försökte säga att han ville ha sängen men jag avbröt honom snabbt och sa att jag inte tänkte diskutera vem som skulle ha vad, jag tog sängen först, därför var den min. Jag var ganska grisk och sket fullständigt i vad dom tyckte. Den var min så enkelt var det. Jag kan förstå varför dom blev sura. Men deras sätt att hämnas gjorde mig bara…. Jag fattade ingenting. Mitt i natten tänds hela lägenheten. En dansk kommer ut i köket och borstar sina tänder. Och han har en tröja på sig samtidigt som han är helt näck nedtill. Så säger han,

-          Jag har tappat min svenske fem krone. Vet du var den er?  Sen kommer hans två kollegor även dom borstar tänderna, och har inget på sig nedtill. En av dom sätter sig på min sängkant, och säger hej. Jag svarar inte för jag är helt enkelt mållös. Sen går dom alla ut, stänger till sitt rum och jag sover inte mer den natten. Jag kände mig verkligen våldtagen. Det kändes som att dom hade tagit all min värdighet. Dom drev med mig och jag fattade ingenting. Danskar som är klädda som Kalle Anka och letar efter svenska femkroner mitt i natten. Ville dom ge mig mardrömmar? Grattis ni lyckades.

Två timmar senare går jag upp. Har inte sovit någonting och är arg som fan över att ha blivit gjord till åtlöje. Jag tänder varenda en lampa i hela lägenheten, drar bort alla gardiner, sätter på tvn på högsta volym, sätter på mikron och alla vattenkranar. Därefter packar jag mina saker och går därifrån. Sätter mig sedan i min bil med blodsprängda ögon och kör mot Göteborg. Efter en halvtimmes körning kommer jag på att jag har glömt min nessesär med tandborste och rakapparat i. Jag inser att om jag får tillbaka mina tillhörigheter kommer jag nog inte våga använda dom, eftersom att jag just då får upp bilden av en dansk som är näck nedtill och rakar bort rövhåren med min rakapparat.