Jag jobbar på en toalettpappersfabrik. Det är många som inte tror att det är sant när jag säger det, och att det bara är ett försök i att göra min akt roligare. Men det är tyvärr sant. Jag arbetar på ett företag som heter Edet. Det ligger i en ytterst liten håla som heter Lilla Edet. Folket som arbetar på Edet kommer i huvudsak antingen från Trollhättan eller Lilla Edet. Jag brukar bittert muttra när de kommer på tal, bönder. Jo jag kallar mina arbetskamrater bönder trots att jag själv också är en sådan. Fast sen har vi ju alla olika bilder av vad en bonde är. För dom flesta är det någon som mjölkar kor, kör runt lite med skördetröskan på åkern och avslutar dagen med att hugga huvudet av en gris…. Och sen ligger han med sin syster, eller om han nu inte vill att det ska för nära släkt… mormor. Min bild av bönder är lite annorlunda. Fast sedan kanske det i och för sig är fel att kalla dom bönder. De ser sig själv antagligen som småortsbor… Men sak samma…. I min värld kommer de alltid att vara bönder. Det är alltid lika intressant att se en bonde börja sin arbetsdag för de säger i princip samma sak varje dag. De är levande grammofonskivor som har levt samma dag år ut och år in. Det är enligt min åsikt människor som inte har utvecklats ett uns sen den dag dom föddes. De är i huvudtaget inte ens medvetna om vad de säger längre. De kan till och gå och dra samma skämt tio ggr om dagen och fortsätta dra dom trots att ingen skrattar, för att det i alla fall var roligt en gång för 20 år sedan. Det är människor som inte har sett något i hela sitt liv och i princip aldrig utmanat sig själva. De vet inte ens vad ordet utveckling betyder. Det är vad en bonde är enligt mig. En outvecklad stackare som inte har sett längre än horisonten på sin åker…. Jepp.. jag är bitter på bönder… Men det värsta är.. Jag själv hade mycket väl kunnat bli som dom. För även om jag gör stand-up kan man fortfarande bli trygg. Man skapar sina skämt, samma skämt som man kanske drar dag ut och dag in. Skämt som var roliga för 20 år sedan. För visso finns det många komiker som vill påstå att det inte spelar någon roll att deras skämt är 20 år gamla. Folk skrattar åt dom ändå. De är såpass inarbetade att det låter som att det kommer spontant. Visserligen, men jag själv kommer då aldrig att betala pengar för att se en komiker dra samma skämt. Det jag har insett är vikten av att utvecklas. Jag vill inte stå där en dag och vara en levande grammofonskiva precis som min arbetskamrater (…eller Peter Wahlbeck). Jag vill utmana mig själv. Lära mig att se saker ur olika perspektiv och ständigt söka nya sätt att utvecklas både personligen och för mitt företag.

För något år sedan dök plötsligt en fråga upp. Måste det verkligen vara ren stand-up som jag framför på min klubb? Det finns ju redan så gott om det. Tänk bara hur många stå upp klubbar det finns runt om i Sverige. Och vi alla gör i princip samma sak. Visst en del komikerna kan vara olika, men man kan ju inte undvika att bjuda in samma gäng. Det är ju i princip omöjligt. Framför allt i detta lilla land. Varför inte bjuda in fler människor till din klubb? Varför inte bredda din repertoar?  Vi provar att bjuda in magiker, improvisatörer, musiker. Vi försöker helt enkelt blanda olika konstformer. Därefter kom tanken upp med att ha tema kvällar, där helt enkelt varje kväll är menad att vara unik. Något som har blivit väldigt lyckat både för komiker och publik, ”Varje föreställning inger en sorts känsla av här och nu” som en av min kollegor så fint uttryckte det. Men detta verkar även ha gjort att jag hela tiden söker ny utveckling inom företaget. Jag har letat större scener att prova mina föreställningar på.. Vilket jag i och för sig inte har lyckats med än. Sedan tänkte jag lägga ner stand-upen på Henrikberg, men min underbara göteborgskollegor satte käppar i hjulet. De ville inte låta ännu en scen dö bort i Göteborg. Så därför har nu göteborgskomikerna startat ett samarbete där vi alla hjälps åt för att hålla igång klubben. Det verkar helt enkelt som att min klubb (eller ja, nu är det ju våran) ständigt utvecklas till och med när det inte är menat att göra det.

Martin Gustafsson The toliettpaperman